French Painter, 1714-1789 Painter. Vernet probably received his first lessons in painting from his father, Antoine, who then encouraged him to move to the studio of Philippe Sauvan (1697-1792), the leading master in Avignon. Sauvan supplied altarpieces to local churches and decorative works and mythologies for grand houses in the area. After this apprenticeship Vernet worked in Aix-en-Provence with the decorative painter Jacques Viali ( fl 1681- 1745), who also painted landscapes and marine pictures. In 1731 Vernet independently produced a suite of decorative overdoors for the h?tel of the Marquise de Simiane at Aix-en-Provence; at least two of these survive (in situ) and are Vernet's earliest datable landscapes. These are early indications of his favoured type of subject, and Vernet would have studied works attributed to such 17th-century masters as Claude Lorrain, Gaspard Dughet and Salvator Rosa in private collections at Aix and Avignon. Three years later Joseph de Seytres, Marquis de Caumont, who had previously recommended Vernet to the Marquise de Simiane, offered to sponsor a trip to Italy.   Related Paintings of VERNET, Claude-Joseph :. | Shipwreck | A Seashore | Shepherd in the Alps we r | View of Naples with Nt.Vesuvius (mk05) | The City and Harbour of Toulon |
Related Artists:
CARRACCI, Annibale
Italian Baroque Era Painter, 1560-1609 Painter, draughtsman and printmaker, brother of Agostino Carracci. Since his lifetime, he has been considered one of the greatest Italian painters of his age. His masterpiece, the ceiling (1597-1601) of the Galleria Farnese, Rome, merges a vibrant naturalism with the formal language of classicism in a grand and monumental style.
fredrik westin
Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).
Karl von Piloty
Karl Theodor von Piloty (1 October 1826 - 21 July 1886) was a German painter. Von Piloty was born in Munich. His father, Ferdinand Piloty (d. 1844), enjoyed a great reputation as a lithographer. In 1840, Karl was admitted as a student of the Munich Academy, under the artists Karl Schorn and Julius Schnorr von Karolsfeld. After a journey to Belgium, France and England, he commenced work as a painter of genre pictures, and in 1853 produced a work, Die Amme (The Wet Nurse), which, on account of its originality of style, caused a considerable sensation in Germany at the time. But he soon forsook this branch of painting in favour of historical subjects, and produced in 1854 for King Maximilian II The Accession of Maximilian I to the Catholic League in 1609. It was succeeded by Seni at the Dead Body of Wallenstein (1855), which gained for the young painter the membership of the Munich Academy, where he succeeded Schorn (his brother-in-law) as professor. Among other well-known works by Piloty are the Battle of the White Mountain near Prague, Nero Dancing upon the Ruins of Rome (1861), Godfrey of Bouillon on a Pilgrimage to the Holy Land (1861), Galileo in Prison (1864) and The Death of Alexander the Great (unfinished), his last great work. He also executed a number of mural paintings for the royal palace in Munich. For Baron von Schach, he painted the famous Discovery of America. In 1874, he was appointed keeper of the Munich Academy, being afterwards ennobled by the king of Bavaria. Piloty was the foremost representative of the realistic school in Germany. He was a successful teacher, and among his more famous pupils were Hans Makart, Franz von Lenbach, Franz Defregger, Gabriel von Max, Georgios Jakobides and Eduard von Gretzner.